Ett bra citat
"Det är när man är sjuk som man märker att man inte lever sitt liv ensam utan fastkedjad vid en varelse av annan natur, som man är skild från genom en avgrund, som inte känner en och som man aldrig kan göra sig förstådd av: sin kropp. En stråtrövare som man råkat ut för skulle man kanske kunna övertala att ta hänsyn om inte till ens olycka så åtminstone till sitt eget intresse. Men att be sin kropp om barmhärtighet är detsamma som att hålla tal till en bläckfisk, för vilken ens ord inte kan ha mera betydelse än vattnets skvalpande och som man skulle finna det fruktansvärt att behöva leva tillsammans med."
- Marcel Proust, Kring Guermantes, översättning Gunnel Vallquist.
En hälsning från mig, hittade hit via Ella.
Önskar dig en bra dag!
Vilket bra citat.
Tänk att man ofta hittar eller stöter på sådana saker som citat, låtar, bilder, människor, ord ...som säger något, meddelar sig till oss på ett märkligt nästan magiskt sätt?
Och om man är mottaglig så ser,hör och förnimmer vi dem. Annars eller förmodligen för det mesta passerar de bara...som ett regn eller en vind...
Lång kram, från Lena
Kul att höra ifrån dig igen!!!
jag önskar dig allt gott och mer därtill!!! Kramar...
Förstår att det känns på det sättet. Själv tror jag det är både och, att man också påverkar sin kropp. Så psykosomatisk som jag är, kan jag knappast tycka något annat... Men du har inte fått veta något ännu...?
Å ett av mina favoritcitat.
Tack för titten hos mig.
Klokt.
När man var yngre tyckte man det var så töntigt med "gamla människor" som sa saker i stil med:
Jo, tack! Man får vara glad så länge man har hälsan.
Men ju äldre man blir ju mer inser man ju att det faktiskt är det viktigaste. Allt annat är ju egentligen rätt ovidkommande.
Hur mår du snorpan?
Kram
Älskade lilla du ... jag har lyst med min frånvaro och känner att jag borde sett dig nu när saker ställs på sin spets. Förlåt. Jag vill ge dig all kraft för allt du måste ta itu med. Vara med dig i tankarna så att du kanske känner att det vibrerar lite xtra varmt runt omkring dig. Du finns här nu och det är jag så glad för, du sprider värme och tankar runt dig som jag tar åt mig och gläds av. Här och nu. Idag. Så är vi alla med på ditt tåg! Stor kram. En varm sådan.
Jag lyckas inte få in min kommentar!?
Jo men nu lyckades det.
Det var när jag skulle kommentera inlägget PAMELA som det hängde upp sig.
Det jag ville påpeka var fördelen med dagens internet - nu utbyter man mejladresser och kan hålla kontakt trots geografiska avstånd!
Internets, och bloggandets tillblivelse har viss anknytning för mig till dagens citat.
Jag bröt benet i går och sitter här gipsad!
Jag hade samma skada på andra sidan 1998 - men då fanns ju inte Blogger...
Nu kan jag leva åtminstone halva dagen på samma sätt som "vanligt" under 6 veckors gipsning - jag får egentligen ÄNNU Mer tid att bevaka andra bloggares förehavande.
En annan fördel med bloggar är att man möts över generationsgränserna. Ha´de´som norrmännen säger.
Välkommen tillbaka....
Kramar till dig!
Visst är det träffande? Tack för din kommentar!