shamanen07

Den kommande utställningen ska handla om vad som kan utgöra influenser och påverkan under en viss tidsperiod - i mitt fall sextiotalet under vilket mina mest personlighetsformande år inföll. Det är förstås individuellt men också generellt vad som förekommer en viss tid i vardagen eller på ett metaplan, i samhällskroppen för at använda ett mustigt uttryck! Jag föddes 1961, precis tjugofem år efter min mor och femtio år efter min farmor.

Jag upplever ibland sextiotalet som en sorts krock mellan tre oväder - ungefär som i filmen Den Perfekta Stormen, eller som den där sommaen för fyra-fem år sen i Bohuslän, då tre olika åskväder härjade samtidigt ovanför våra huvuden under ett dygn...

Fyrtiotalets verklighetsflykt kontra elegans, femtiotalets framtidshopp kontra dubbelmoral och sextiotalets revolution kontra dogmatism. Sextiotalet är sekternas tid, de som samlades kring en övertygelse, drogrelaterad, religiös, politisk eller intellektuell sådan. Samtidigt just därför också döljandets och lögnernas tid - det ena det andras baksida.
De utvaldas tid.
Det ärockså emancipationernas tid, utjämnandet av gränser mellan kön, klasser, ålder och position. Kvinnan skulle kasta behån - men samtidigt vara ett ideal;
Marilyn Monroe, Audrey Hepburn, Grace Kelly, Jackie Kennedy.....modet från denna tid föreskriver getingmidja, gracila axlar men generös byst, kurviga vader men smala vrister, hög hals och rigorös make up.
Sträng kroppskontroll.

Detta är också terapiernas och självförbättringarnas tid! Lacan, Reich, Downing, Janov, gestaltterapi, primalskrik, psykoanalys och meditation. Ibland i direkt relation till droger, gärna av hallucinogen typ. LSD-terapi bedrevs i USA.

Min egen uppväxt präglades av alla dessa krockar mellan ytterligheter.

Min mor som var textilkonstnär och kläddesigner var samtidigt också "klok gumma" med egenskaper åt det häxaktiga hållet - och hon gjorde starkt motstånd mot sin egen borgerliga bakgrund med egendomar och förvaltningsansvar. Istället ville hon alltid vara ärlig mot sina egna ideal. Samtidigt förde hon hela livet en inre ojämn kamp mellan oklara och obearbetade motstridiga känslor.

Min far var först intellektuell skribent och sen jazzmusiker och därefter knarkare (främst LSD och hasch o dyl) och alkoholist, i tur och ordning. Hans borgerliga bakgrund förblev dock något som han gärna utnytjade och använde - i form av pengar, sommarställen och stora släktfester. Han förhållande till sitt eget bohemliv där han alltid såg uteslutande sina egna behov, och dessas omedelbara tillfredsställelse å ena sidan, och hans stora konventionella släkt å andra sdan var helt oneurotiskt och han höll ingen lojal linje. Allt var "oproblematiskt".

Jag växte upp i ett ärvt gammalt kråkslott i en av Stockholms tjusiga förorter där fasaden var helt avgörande. Där uppskattade man en familj som så till den milda grad kunde utgöra projektionsduken för allas outtalade skräck för det okända, det ovanliga och "de andra".

forts följer