Fanny och Alexander



Fanny och Alexander igår natt...den långa versionen...jag har sett den när den gick på bio tre gånger. Den korta bioversionen (endast tre timmar) såg jag hela fem gånger. Snacka om hängiven, eller hur? Jag har alltid tyckt att den filmen ger mig unik informaion om mina egna rötter; Sverige i sin blomstringstid - även om det är fråga om överklassens perspektiv. Det är den här perioden efter industrialismens genombrott och fram till depressionen och andra världskriget som i mina ögon framstår som den bästa tiden i Sveriges historia. Detta helt bortsett från hur de allra fattigaste hade det. Tjugotalet kanske främst....när man ser gamla filmproduktioner genom tiderna är det tydligt att just tjugotalet lyckades behålla en sorts oskuldsfullhet, godhet samtidigt som folk långsamt fick det bättre. Man hade ännu inte fångats av äcklig dubbelmoral och sånt....konstiga idéer om tex kärnfamiljen, femtiotalets resultat...

I övrigt funderar jag som vanligt på vad det är som gör att man klarar timtal av filmrutor när det är Bergman - vilket man vanligen inte gör annars. Exakt VAD är det som fungerar? Jag tänker också extra mycket denna gång på hur styltiga och onaturliga många av replikerna faktiskt är!! Och ändå godtar man det?

Jag gjorde det däremot aldrig beträffande Bergmans scenproduktioner - där upplevde jag bara ett avstånd och en stel onaturlighet. Ett Dockhem tex, med Pernilla August och Erland Josephson...hopplöst och urtråkigt. Helt utan nerv.

Kommentarer
Postat av: Paradigm

Jag tror att det handlar om äkthet. Själv är jag inget Bergman-fan - jag har svårt att känna den där existentiella ångesten eller vad det är - men gillar allt som är på riktigt. Det må finnas onaturliga inslag i hans filmer(har inte sett scenproduktionerna) men på något plan är det ändå äkta. Har man inte det så fyller man på med estetik/kitsch istället (Tarantino).
.

Postat av: Konstanze

Kolla in min sida. en sann lek för fanny och Alexander fans

2007-08-05 @ 15:31:24
URL: http://kulturnorden.blogg.se
Postat av: Konstanze

Kolla in den här killen som får revanch på år av mobbning.
http://uk.youtube.com/watch?v=Mn6HGMfxIVQ

2007-08-05 @ 15:38:07
URL: http://kulturnorden.blogg.se
Postat av: bibi

Ingmar Berman är en suverän regissör. Jag tror det är därför man "står ut" i 5 tim! Kul att hamna på din blogg. Välkommen in på min www.bagrell.blogspot.com

2007-08-05 @ 18:51:52
Postat av: Konstanze

Det jag gillar i fanny och Alexander, (bland annat9 är just de övernaturliga inslagen. Både Alexander och hans farmor kan se de döda. Men det är inget som läggs stor vikt vid. Det är bara så. Hur naturligt som helst. Scenen mellan den döde Oscar och hans Mamma (farmor Ekdahl) är underbart fin

2007-08-05 @ 21:24:24
URL: http://kulturnorden.blogg.se
Postat av: Miranda

Jag har tänkt på det här hela dagen nu så jag måste skriva... Det är en scen i Fanny och Alexander som jag blir alldeles lycklig när jag tänker på. När Alexander är hos Isak och vaknar på natten. Han möter Aron fast han nyss sett honom sova djupt. Det är en bild med deras ansikten... Innan de går för att se mumien... tror kanske att Aron har ett stearinljus. Men den bilden... Jag tänker på den jätteofta. Kommer inte riktigt ihåg vad de pratar om, men känslan jag har är att det handlar om möjligheter, det magiska. Såg Persona lite senare och tänkte på att det är samma slags bilder där. Ansikten.
Tänkte också det, att det är märkligt att fem timmar inte känns överhuvudtaget.

2007-08-24 @ 00:13:44
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback