shamanen07

Sist jag skrev här var det vinter - förra året. Nu fick jag anledning att titta in här igen för att jag tipsats om ett inlägg hos "En man med skägg" som handlade om något som intresserade mig...tidigare hade jag en blogg som jag skrev mycket aktivt i, främst med allehanda vardagsfilosofi men också mycket berättelser ur mitt förflutna. Det fick ett abrupt slut av en anledning som jag inte just nu går in på - och sen hade jag svårt att ta upp bloggandet igen - trots att jag verkligen trivdes med det!

Bloggandet innebär en sorts skrivande som befinner sig precis mitt emellan det privata och det offentliga och vänder sig till både de allra närmaste och samtidigt absolut inte dem, på ett ganska stimulerande sätt...

Förra året var ganska tungt för oss alla i min omgivning - det sistlidna året har varit betydligt bättre. Det finns dock lite orosmoment - sjukdom mm - som jag hoppas ska förbättras - och det blir väl en utmaning att se hur 2009 artar sig, antar jag.

Jag ska försöka ta upp bloggandet igen - både här och i den andra som jag fortfarande har kvar som är mer bildorienterad - inte för att någon kommer attt läsa det (jag vet att det tar tid och krävs arbete för att få många läsare) utan för min egen skull..

men om du finns därute och läser så är du förstås välkommen!!

...som sagt...kanske det ljusnar nu på alla sätt efter en lång mörk tid - alldeles bortsett från de svåra saker som också händer simultant; K som ligger på hospice, C som har tre hjärtfel, S med obotlig hjärntumör och så min lilla barndomsvän M som dog nyligen - de här sakerna som tycks fylkas ju äldre man blir - alldeles bortsett från det så känns det ändå ljusare...

Kanske finns det skäl att räta på ryggen, andas lite djupare och vandra genom staden med en öppen blick.
Inte huka och rygga, skynda och hålla för öronen...

Sitter och väntar på några tonåringar - egna barn mfl - som ska komma och äta här; tigerräkor, kräftstjärtar, lax i en sås av kokosmjölk, lime och grädde - med mangochutney blandat med färsk korander - pröva!!!

 

...har varit en lång, mörk vinter med många ganska negativa nyheter hela tiden - av alla de slag.

Så idag - efter en lång ekonomi-kris i vår familj - uppenbarar sig en konstnärskollega och säljer ALLT sitt avlagda material - dukar. stafflier, färger, osv osv - för en strunsumma efter som han helt jobbar via datorn numera.
Ja, alldeles bortsett från vilken anakronism man själv är som inte fattat att allt ju ska ske via datorn - så är detta vinterns stora glädjekick!

Jag - som hela tiden tagit baksidor på avlagda bokhyllor, billiga pannåer eller andra träskivor hämtade från guvetvar - får nu plötsligt RIKTIGA DUKAR!
Se där en veritabel donation till fattig konstnär!

...försöker återigen att komma tillbaka till bloggandet - att övervinna känslan av att behöva censurera sig - fick ett trevligt mail av Hakke där han öppnar en ny diskussion..ska försöka komma igen genom den!

Påsk...

Skärtorsdag, häxor och annat...vårdagjämning osv...

Det flyter allehanda begrepp och ord löst runt i skallen denna morgon, och delvis beror det på att jag läser igenom gamla veckotidningar, tex Idun från fyrtiotalet. Slås som alltid av hur oändligt mycket som gått förlorat - jag är medveten om hur mycket vi vunnit också, men upplever oftast förlusten som större...

Hallå?

Är där noen som vet en cateringfirma som leverar GOD mat på självaste julafton i Stockholmstrakten?
(inte detta eviga "julbord"!)

Signatur: utmatad fyrbarnsmor

...döden.- ..mötte en kär vän på gatan, och han berättade om sin mor som låg allvarligt sjuk långt borta - och att han hade beslutat sig för att lämna sin familj för att tillbringa julen med sin mor. Lite senare sprang jag på en bekant som helt apropå berättade att hans mor var mycket sjuk och att han nu for dit varje dag...
...en bloggvän från min bloggartid skriver et meddelande om sin mor som avled igår! Så ringer min kära vän,M...hon sitter på sjukhus jämte sin mor som givits endast några dygn!
Jag ska fara dit nu tidigt på morgonen...

Konstigt med alla dessa mödrar som plötsligt knackar på sina dörrar...är det julens antågande?

Nu har det verkligen gått långt i vårt samhälle beträffande vår syn på julen!!
Eller vad sägs om denna gruvliga reklamfolder som kom till vårt hem  häromdagen??

Hejsan alla

nu har jag varit i kontakt med blogg.se och de gav mig rådet att ta bort just det inlägget till vilket det ständigt kom konstiga - men visserligen alltid vänliga - kommentarer på engelska från amerikanska bloggar/sajter. Pauline på Gästgivfargården berättade att även hon fått konstiga kommentarer (och det är MÅNGA som drösar in) på ett av hennes inlägg från ungefär samma vecka i juli!
Man undrar vilka det är som sitter och sysslar med sånt - och framförallt hur just detta enda inlägg alltså tycks vara länkat nånstans....det hela är så mystiskt.

Men nu ser min blogg fin ut igen - jag har ju som ni vet inte varit så jätteaktiv här - dels beror det på en gammal otrevlig smäll med min förra favoritblogg - och dels har det varit mycket annat i livet....nu börjar jag långsamt hamna i balans igen - hälsan har varit helvetisk! All sorters infektioner hela hösten...usch!

Jag målar och deltar i utställningar och det gör gott för själen - kanske så småningom även för hälsan.

Dock inte för ekonomin, he he.

Ibland går mina tankar till alla mina gamla bloggvänner - Lotten, Anna, Erslarik, Carulmare, Nina, Flasknosen, osv osv....och de lite nyare, Gisan och ni som finns här bland länkarna....hoppas alla mår finfint!!

Jag tycker fortfarande bloggen är en outstanding kommunikationsform - och jag bloggar lite på den konstnärssajt där jag är med. Men på det hela taget blev jag nog lite mer bränd av det där som hände med min förra blogg att jag liksom inte riktigt vågar engagera mig alltför mycket - och framförallt inte vågar vara frispråkig och öppen och personlig längre. Det  är synd, för då blir det mycket svårare att göra en intressant och rolig blogg.

Vad ska ni göra under julen?
jag ska samla hela min familj - dvs barn, hemmaboende såväl som utflugna, barnens pappa samt min nuvarande man - och så ska vi käka, jag funderar på att försöka hitta nån catering - med nån god mat...skulle vara skönt att slippa stå så mycket i köket...men de flesta verkar stängda på julafton? (Alltså om man vill ha nåt annat än julbordsmat)
Och sen ska vi umgås lite och sen går väl alla hem.

Julen har - handen på hjärtat - alridg varit nån egentlig hjärtfråga för mig - jag genomför det så gott jag kan för "barnens skull" ni vet...

KRAM - och ta det lugnt i julstressen!!

Sexåringen diskuterade ikväll förhållandet att Sverige var ganska bra att leva i jämfört med många andra länder.
Dock besinnade han sig;
- Men en sak är inte bra med Sverige. Vet du vilken?
Nej, det gjorde jag ju inte.
- Jo, du vet alla de andra länderna som krigar...de måste ju köpa vapen nånstans...de kommer till Sverige och skaffar sig sina vapen! Vi säljer vapen till dem! Och det är ju inte bra.

Killen är alltså sex år...

-----i ett förflutet kände jag en Janne.
Han hette egentligen något helt annat, Han hade en fru som var rar och en dotter som hette Ana Fasth- och de bodde i Gamla Stan, högt uppe bland Bellmans kvardröjande toner och tvätt på tork och stentrappor och till och med Bob Dylan... Vi träffades ofta och pratade...timmar...det var många år emellan oss, och dessutom flera vänner och ovänner och otvättade gäss och och outtalade ting... Så en dag var vi borta från varandra.

Plötsligt ringde han - ett decennium senare - och snackade på i telefon och jag var förvirrad...det visade sig att han hade fått ett vykort från..."mig"...? Trodde han tydligen.. Nej, det var någon som hade skickat ett kort från klippstaden med mitt namn..."Petra"! I Jordanien. Jag sade inget. Jag hade ju saknat honom.

Men sen gick åren igen. Oförlåtligt.. Och så skulle jag ha en utställning nu, sammanlagt ca tjugofem år senare. Jag lyckades bara hitta en liten Anna - i en helt annan del av landet..men jag skickade ett kort till henne, frågade om hon var just den dottern och bad henne att... Och så får jag nu - plötsligt ett litet mail, skrivet i versaler, där jag förstår att han finns kvar i sinnevärlden och hans fru, och hans dotter Ana Fasth, och.....

Sådana här små miniatyrdockor, i plastbubblor, försedda med parfym, kunde man tydligen köpa i Sverige omkring 1968.
Jag hade en - den andra från höger. Flaskan var grönskimrande, och doften var...vuxen och spännande. Leksaken försvann snabbt från affärerna - kanske pga allergirisken?
En vansinnig pryl, javisst!
Men i en sjuårings ögon då helt oumbärlig!

...ytterligare några av de där fantastiska lockande garderoberna - som man ju aldrig fick!

En riktig "urkatalog" med en av de ursprungliga Barbiedockorna, inklusive peruker samt den åtråvärda garderoben! Den har jag för övrigt som förebild för en målning - den lägger jag ut framöver...den kommer nog att vara med på utställningen också.