shamanen07

-----i ett förflutet kände jag en Janne.
Han hette egentligen något helt annat, Han hade en fru som var rar och en dotter som hette Ana Fasth- och de bodde i Gamla Stan, högt uppe bland Bellmans kvardröjande toner och tvätt på tork och stentrappor och till och med Bob Dylan... Vi träffades ofta och pratade...timmar...det var många år emellan oss, och dessutom flera vänner och ovänner och otvättade gäss och och outtalade ting... Så en dag var vi borta från varandra.

Plötsligt ringde han - ett decennium senare - och snackade på i telefon och jag var förvirrad...det visade sig att han hade fått ett vykort från..."mig"...? Trodde han tydligen.. Nej, det var någon som hade skickat ett kort från klippstaden med mitt namn..."Petra"! I Jordanien. Jag sade inget. Jag hade ju saknat honom.

Men sen gick åren igen. Oförlåtligt.. Och så skulle jag ha en utställning nu, sammanlagt ca tjugofem år senare. Jag lyckades bara hitta en liten Anna - i en helt annan del av landet..men jag skickade ett kort till henne, frågade om hon var just den dottern och bad henne att... Och så får jag nu - plötsligt ett litet mail, skrivet i versaler, där jag förstår att han finns kvar i sinnevärlden och hans fru, och hans dotter Ana Fasth, och.....