Rum
I min tidiga barndom hade jag ofta en sorts vakendrömmar när jag låg till sängs och väntade på att somna. Det var återkommande teman, som ibland snarast var en sorts abstrakt förnimmelse. Vissa av dessa inre bilder har jag senare velat påstå är reminiscenser från tiden i moderlivet. Det var fråga om en upplevelse av att vara både innanför och utanför samtidigt, att vara både ytan och innehållet på samma gång. Ljud kom och gick, stundtals extremt nära, stundtals oerhört avlägset…det var som att vara fången i något och ändå se det utifrån.
Men andra drömbilder var betydligt mer konkreta, som till exempel GuldFönstret och SilverFönstret. Det första var ett rum, badande i gyllene solljus, och jag befann mig innanför ett öppet fönster där tunna gardiner fladdrade, och utanför utbredde sig ett sammetsliknande ökenlandskap där lejon sakta vandrade, och bortanför sanddynerna skymtade ett turkosfärgat hav.
Det andra fönstret fanns i ett nattligt rum, svalt, mörkblått, och vette ut mot ett istäckt land med en svart himmel och en silverglänsande måne. På snön vandrade en isbjörn ensam, och luften var underligt lugnande. Dessa båda rum kunde jag växla mellan på en sekund, och de kom alltid strax innan jag somnade.
