Hösten börjar
Nu är det dags - allt sätter igång igen. Det känns ganska bra tycker jag - ovanligt för att vara mig. Jag brukar annars vara ytterst motsträvig varje höst...sommaren är min årstid.
Just idag är jag fruktansvärt seg - ont i huvudet, liksom bakis av resor, ihoppackning och uppackning osv...skolstart för alla härhemma och dessutom dras vi med allvarliga ekonomiska problem - rentav så att vi har diskuterat flytt till annan ort...
Ändå är det som om jag har ett ljus i mig - varför?
Jag gläder mig åt den kommande hösten trots att egentligen inget särskilt är bestämt, jag har ingen inkomst ordnad och sommaren har till råga på allt ju varit rätt hopplös väderleksmässigt.
Men jag ska snarast återkomma till er med några tjusiga solnedgångar - he he - mina barn skrattar rått ut mig; Jaså, mamma, är det dags att fotografera dagens sjuttioåtta solnedgångar eller..?
Och med dessa tankar hoppas jag kunna sprida lite av detta inre ljus till er alla som kanske inte känner er så där jätteoptimistiska just nu?
(hm...se där en replik som var betänkligt lik en replik i KarlBertil Jonssons Julafton, där KarlBertil säger till sin far att han med de stulna julklapparna hoppats sprida lite ljus i samhällets bottenskikt bland de som inte äger något varuhus....minns ni?)
Jag är också motsträvig mot hösten. Man vill liksom inte över tröskeln och acceptera mörkrets anfall. Men kanske "bättre att tända ett ljus än förbanna mörkret". Hoppas det löser sig med ekonomin för dig.
Underbara KarlBertil!
Skönt att höra att Du mår bra. Det har varit tyst så länge att jag blev lite orolig. Det är ju ¨vådan av att knacka på hos samma blogg ofta.
Du är ju fantastisk som inte låter ekonomiska bekymmer hindra Dig från att känna tillförsikt. Pengar är ju bra att ha men trots allt världsliga om man ser livet i rätt perspektiv. Jag skulle gärna komma till utställningen men ser just nu ingen möjlighet att ta mig ifrån och åka till Stockholm. Men man vet aldrig vad som öppnar sig. Ha det gott!
Å, vad roligt! Att du har en så glad känsla. Jag tror att jag också har det, lite grann... och lite i trots mot hur man borde känna det...!
Skrattar igenkännande. Också jag har fotat solnedgångar hela sommaren. När jag bodde på sommarstugan, gick jag ner till stranden hur många gånger som helst.
En gång gick jag ner på natten också. Då var det så mörkt att jag knappt kunde se var jag gick och havsvattnet, som var ovanligt högt, gick mig upp till knäna, men dagen hade varit ljusstark och ljuset hängde ännu kvar vid horisonten... Men de bilderna blev inte alls bra, kan jag genast säga, ifall du undrar. :)
Dina solnedgångar är underbara! Ser du handskriften uppe på himlen? Någon har satt dit sin signatur.
Det är så underbart att ha dig tillbaka! Å jag kan inte få nog av solnedgångar. Kramar...
Välkommen tillbaka! Har du ingen rik i din närhet, som du kan ta ifrån och ge till den fattiga?
Vad fint att höra att du känner ett inre ljus... så fint att livet, trots ekonomiska bekymmer, verkar vara ganska snällt mot dig! :-) Det är verkligen din tur att få känna lugnet, nu... Kram på dig!
Välkommen hem igen. Jag har tittat in till dig varje dag och saknat dig. På något vis brukar det alltid lösa sig ändå. Hoppas du haft en bra sommar.
Shamanen - nu har jag noterat adressen
och datum... ska notera i almanackan. Jag ska försöka ta
mig
samman...
ÄR nyfiken!
Mycket nyfiken.
Greetings from Arlington, Texas! Nice site!