Jazzens krumsprång enligt Shamanen del 2

...min högst personliga lilla snabbskola i vad "jazz" kan innehålla sätter nu igång med språng. Jag gör några korta nedhopp i olika sorters jazzvärldar - lyssna på exemplen om ni vill och så småningom har den som hittills inte gillat eller inte tyckt sig känna till denna breda genre, förhoppningvis någon liten uppfattning.

För mig är pianot en av de allra viktigaste grundstenarna när det gäller jazz. Bara här finns det genast en uppsjö helt olika slags spel. Min galna pappa var ju som ni säkert minns jazzpianist, men det mesta av hans musik är utgivet på vinyl - lite klurigare att föra vidare här - ska dock göra ett försök senare. Det av flera skäl - hans musik kräver nog en smula mer av sin lyssnare än vad den ovana klarar misstänker jag. Jag kommer att ägna några inlägg åt dels olika pianister och i samband därmed även sångare.

Bill Evans är en av mina favoriter. På nätet har jag hittat f
öljande lilla söta film där vår Monica Zetterlund först står och fnissar och pratar och sen plötsligt brister ut i sång - som vanligt vidunderligt vackert. I Sverige har vi många intressanta pianister, bland andra Lars Jansson, verksam i Bohuslän. Lyssna på "Under the Budhi tree" och "Giving receiving" först. Jag fortsätter därefter att föreslå två pianoinslag med sång, först mångsidiga Diana Krall som både sjunger och spelar och skriver och arrangerar en del själv. (Hon är gift med Elvis Costello med vilken hon nyss fått tvillingar enligt ryktet). Lyssna först på "Temptation" och "It could happen to you".

Sedan följer tragiskt bortgångna Radka Toneff som här sjunger med svenskamerikanske pianisten Steve Dobrogosz. Välj gärna "The moon is a harsh mistress" eller "Lost in the stars". "My funny valentine" är annars en riktig gammal s k jazzstandard. Jag återkommer till det senare.

Jag återkommer med mer piano, bla av Bill senare, och kompletterar dagens musikexempel med ytterligare piano i en liten lustig filmsnutt där två killar till slut river av ganska roliga improvisationer tillsammans på piano.

en fantastisk sång, helst sjungen av Chet Baker



I get along without you very well
Of course, I do
Except when soft rains fall
And drip from leaves
Then I recall
The thrill of being sheltered in your arms
Of course, I do
But I get along without you very well

Ive forgotten you just like I should
Of course, I have
Except to hear your name
Or someones laugh that is the same
But Ive forgotten you just like I should

What a guy
What a fool am i
To think my breaking heart
Could kid the moon
Whats in store
Should I fall once more
No, its best that I stick to my tune

I get along without you very well
Of course, I do
Except perhaps in spring
But I should never think of spring
For that would surely break my heart in two

Whats in store
Should I fall once more
No, its best that I stick to my tune

I get along without you very well
Of course, I do
Except perhaps in spring
But I should never think of spring
For that would surely break my heart in two

Vår...

Varje vår kommer det ett alldeles speciellt tillfälle till mig, då jag helt säkert vet att vintern är borta. Det är bara en kort stund, och det gäller att känna igen den när den kommer, för den kommer inte tillbaka - det har hänt att jag har missat den! Då får jag vänta till nästa år.
Ögonblicket kan komma plötsligt, när jag ligger i sängen och läser och fönstret är lite öppet...
Det är en stund, kanske en minut, kanske en halvtimme, då luften plötsligt är förändrad, plötsligt är smeksam istället för taggig, sensuellt jordig istället för rykande frostig. Under ett kort ögonblick tycks luften genomgå en dialys där det som under oändliga tider varit mörker, död, källarliknande råhet och stillastående byts ut mot begynnande ljus, vaknande liv och löftesrika upptinanden.

Om jag har haft sinnesnärvaro nog att uppmärksamma den stunden så faller en tyngd omedelbart av mig, en tyngd som jag plötsligt blir medveten om vilar över mig sedan länge. Därefter upplever jag en lätthet, nästan oavsett vad som händer...